Wairam's Kennel

Bloggkalender

«december 2017»
tiontofr
010203
04050607080910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

Senaste inlägg
Elsa
liten uppdatering...
Viltspår
Isa
Valpning
Dogparkour
dräktig tik?
Estelle och Vip
Viltspår
Tvååker

Senast kommenterade
Elsa
liten uppdatering...
Valpning
dräktig tik?
Estelle och Vip
Viltspår
Ronja

Arkiv
2017
  •    Juni
  •    April
  • 2016
    2015
    2014
    2013
    2012

    Blogg

    Elsa

    Kan ju börja med nåt positivt, Madicken som jag skrev om i förra inlägget visar ingenting längre i ryggen förmodligen var det bara att hon kanske felbelastat ryggen pga hennes knäoperation så hon mår bra nu.    

    Men annars så blir det lika deppigt inlägg som det förra. Elsa började skaka och gå sämre i slutet av april, kände ju igen tecknen vid det här laget så åkte till veterinären och visst hade hon också ont i ryggen. Hon röntgades och veterinären trodde den kunde vara diskbråck på 2 ställen men var inte säker eftersom det kunde bero på hur hon låg. Men hon fick smärtstillande och en rekomendation att åka till en ortoped. Vi fick tid i karlstad hos en ortoped drygt 2 veckor senare. Under tiden blev det några vändor till veterinären för nya smärtstillande eftersom de första inte fungerade Elsa hade fortfarande lika ont.  Hos ortopeden så visade hon ingen smärta alls så han tyckte hon var fullt frisk att hon låg och skakadade trodde han berodde på att något psykiskt typ oroligt hemma i flocken eller nåt sånt (vilket det inte är hon och de andra hundarna trivdes jättebra ihop), ingen ny röntgen gjordes eftersom hon var för pigg pch glad..

    Sen gick det någon vecka där hon mådde ganska bra, men i mitten av juni blev hon sämre igen och ville inte gå på promenad längre, svansen hängde och hon gick väldigt sakta när hon gick.  Blev orolig flåsade, när hon andades så gnydde hon så man förstod att nu har hon riktigt ont igen. Blev ny vändor till veterinären med ny smärtstillande, sista tiden gick hon på 3 olika typer av smärtstillande och ingen hjälpte.  När de gjorde ultraljud så hörde jag att hon skrek fastän jag var i ett helt annat rum.  Vid det laget trodde vi att det var något i magen för det var där hon visade mest smärta. Elsa fick tid för CT röntgen torsdagen den 15:e och förra måndagen fick jag svaret, det var diskbråck där också. Troligen så var det nervtrådar som gick från diskbråcket och ner i magen som gjorde att det gjorde så ont i magen också, precis som med Emil. Så Elsa fick somna in på måndag kvällen så nu slipper hon i alla fall ha ont mer. 


    Så nu har jag fått avliva 3 hundar på ett halvår pga av diskbråck, alla 3 är halvsyskon.  Elsa blev inte ens sex år, Emil skulle fylla sju i juni och Ronja var sju så de borde haft många år kvar. Men nu hoppas jag att de tre hundarna jag har kvar håller sig friska i många år.

    /Maria


    liten uppdatering...

    Kanske dags för en liten uppdatering vad som hänt sen sist. Det har varit lite mycket ett tag nu så jag har inte orkat uppdatera men ska försöka berätta lite kortfattat vad som hänt.

    I november märkte jag på Madicken att det var något som inte stämde, hon var grinig speciellt mot valpen Isa, hon orkade inte riktigt med att stå mycket.  Jag misstänkte att det kunde vara så att hon börjat få ont av sitt knä (hon har patella grad 2 höger knä) så vi åkte till veterinären för kontroll och visst var det så. Det blev operation 2 veckor senare det visade sig att hon måste haft jätteont under en längre tid men inte visat någon smärta förrän sista veckorna.  Operationen gick bra men tiden efter var väldigt väldigt jobbig. Madicken är ju van att vara tillsammans med hennes flock hela tiden och att då få sitta instängd i en liten hage och inte få träffa de andra och inte få röra sig det var bara för mycket för Madicken, tror inte någon av oss fick speciellt mycket sömn de första veckorna, hon skrek så hon tappade rösten och var väldigt stressad. Men veckorna gick och hon kunde få vara med lite mer och tillslut börja sin rehab.  Hon fick gå i en vattentrask några gånger för att bygga upp benet igen och i januari februari någon gång så var veterinärena nöjda med utvecklingen så då kunde vi börja träna upp hennes ben mer på egen hand.

    I december så såg jag att Ronja började gå konstigt och reagerade när kände henne över ryggen så jag bokade veterinär tid och det konstaterades att Ronja hade ont i ryggen och hon fick smärtstillande och vi fick rekomendationen att det var bra med massage för ryggen. Så hon fick massage och laser, hon visade tydligt när hon fick massage att hon hade riktigt ont. Dagen efter sista behandligen så ville inte Ronja resa sig hon hade så ont och bara skakade, lite ont kan de få efter behandling men inte då här ont det var något annat och det blev nytt besök till veterinären provade nya smärtstillande som inte hjälpte och det blev några vändor till veterinären för att prova nya smärtstillande och vi röngtade även ryggen men den veterinären kunde inte se något konstigt. Men den 23 februari beslutade jag att hon skulle få somna in, hon hade så ont och inga mediciner hjälpte, hon hade provat flera olika sprutor, smärtplåster i 2 omgångar och flera olika sorters tabletter. 

    Men det räckte inte med det utan i mars började Emil må dåligt, skakade och hans mage var svullen och spänd och han visade tydligt att han hade riktigt ont. Nytt besök hos veterinären som konstaterade att även han hade ont i ryggen, de trodde han var så stressad av smärtan att han spände magen så. Så det var bara att börja om igen, vi provade olika smärtstillande men magen fortsatte att svullna upp och det blev flera besök hos veterinären och vid besöket den 19 mars så röntgades han och den veterinären såg att det var diskbråck och jag bestämde att han skulle få somna in så han slapp ha ont mer. Veterinären trodde att det var nervtrådarna från diskbråcket som gick ner i buken och att det var därför Emil hade så ont i magen också. Eftersom den veterinären var duktigt att läsa av röntgen bilderna frågade jag om han kunde kolla på Ronjas bilder också och det var diskbråck på henne också.  Skönt att i alla fall få en diagnos men det känns väldigt jobbigt att få avliva 2 hundar (som är halvsyskon) med ca 3 veckors mellanrum. Dessutom så fick deras mamma Lisa också fick somna in pga sina smärtor i ryggen som nu i efterhand kanske också är ett diskbråck, de hade samma symtom.  Man kan operera diskbråck men det är en stor operation med lång rehab och du vet inte om det blir bra. Och med tanke på hur dåligt Madicken måde efter sin operation så valde jag att inte förlänga deras lidande.

    För drygt 2 veckor sedan började Madicken gå sämre och började vara skakig, trodde det var knät som kanske fått sig en smäll så hon fick vila för att se om det blev bättre men det blev det inte och i fredagskväll var hon jätteskakig så jag och min syster Linda åkte till veterinären med henne i bilen sa jag till Linda tänk om de säger att det är något med ryggen, nej sa Linda klart det inte är det är knät som är problemet. Veterinären som inte vet något om mina andra hundar känner igenom Madicken och säger att knät är stabilt däremot har hon ont i ryggen.     På samma ställe som de andra 3 hundarna och jag vet inte var jag ska säga längre, det känns för jävligt helt enkelt. Hon ska äta Metacam i 10 dagar för att se om det blir bättre. Hon är nu inne på dygn 5 med medicin och är fortfarande skakig av och till men jag hoppas forfarande att det kan bli bättre.

    Diskbråck kan vara ärftligt det vet kan man se på vissa raser men på Löwchen har jag inte hört något om att det skulle vara något problem. Men det verkar lite konstigt att 2 halvsyskon och deras mamma blivit drabbade av samma sak. Så är det någon som läser det har som har eller har haft Löwchen med ryggproblem så får ni gärna höra av er till mig det vore bra att veta om det är vanligare än man tror. Det är viktigt att veta om man ska tänka på vidare avel.  Jag vill inte att någon hund ska behöva gå igenom vad dessa har gått igenom så jag har bestämt att inte avla på Estelle, hon är ju barn och barnbarn till drabbade hundar.

    Avslutar den här tråkiga bloggen med några bilder på mina knäppisar som det är full fart på, här har de varit ute och spårat och jag försökte ta några bra bilder men det är inte så lätt när de inte kan stå still

    /Maria

     estelleoisaspårningestelleoisaspårning2estelleoisaspårning3


    Viltspår

    Här kommer lite bilder när jag var iväg och viltspårade med Estelle och Isa.
    Isa har nu blivit 14 veckor och då är det väl dags att börja spåra  , hon fick gå ett spår som var ca 10 meter det börjadebra hon tog spåret direkt men då började Estelle vara  hysterisk i bilen så Isa trodde väl någon höll på att äta hennes upp hennes mamma så då kunde hon inte koncentrera sig men med lite hjälp så hittade hon klöven i alla fall. Sen var det dags för Estelle som var väldigt taggad för att spåra, jag hade gjort ett spår som var nästan 600m med några blod uppehåll och en återgång. Och hon har aldrig varit så snabb i spåret jag fick halvspringa för att hänga, med hon var riktigt duktig, cirklade 2 gånger men hittade rätt på  en gång. Det var bara den lilla detaljen att man ska gå fram till klöven som hon missade. Estelle bryr sig inte om klöven så det händer att hon slarvar sista metrarna och gå förbi men det får vi öva lite extra på att motivera henne och träna in att hon ska markera klöven tydligt.

    /Maria

     

     

    isa och estelle 005isa och estelle 006

    isa och estelle 011isa och estelle 026

    isa och estelle 033isa och estelle 045

    isa och estelle 052isa och estelle 055


    Isa

    Lite nya bilder på Isa  , hon har ju växt lite sen sist...

    isa 5v 054isa 5v 047


    isa 5v 006

     

    Hon har nu blivit 5,5 vecka och det är full fart på henne. Hon heter i stamtavlarn Wairam's Incredible Isabelle, det namnet hade jag bestämt långt innan hon föddes och det passade ju väldigt bra nu med tanke på den starten hon hade.  Eftersom hon inte har några syskon får jag och de andra hundarna ställa upp och leka lite, något vi inte alls har något emot  .  Estelle är en jätteduktig mamma som för det mesta ligger inne i valphagen även om Isa sover, hon vill väl inte att hon ska vara själv. Annars är det mest mormor Ronja som gärna hjälper till  både att tvätta och leka med Isa, Isa föröker dia henne också men det är dåligt med mat där.  Emil och Elsa är också med och leker men Madicken hoppar upp och gömmer sig hos mig när Isa jagar henne  .

    Madicken och jag var och tävlade Rally i storfors i onsdags. Det kunde ju gått bättre... Madicken var var lite frånvarande och gick och luktade på skylthållarna precis som hon aldrig sett såna förut. I frestelsen som var tonfisk och ett gosedjurs uggla så ville hon ta bägge två så där försvann många poäng också. I ena tävlingen fick hon 57 och i andra 64 så det räckte inte till kvalificerat resultat den här gången. Men det är väl bara att träna vidare, momenten kan hon bra men det hjälper inte när hon är lite ofokuserad och inte får till fotgåendet då blir det lätt fel på momenten också eftersom hon inte är där hon ska vara.
    /Maria


    Valpning

    Estelle fick sin valpkull den 28/7 , det blev bara en valp en svart & silver tik, precis vad jag ville ha   Det har varit några jobbiga dagar men nu är läget bra igen och både mamma och valp mår bra.  Men jag börjar från början.

    DSC_0645 Bild på nyfödd Isa

    Estelle fick låg temp redan 26/7 och den håll sig låg ända till valpningen startade, jag har aldrig varit med om ett så långt öppningsstadie men hon mådde bra hela tiden sov mest bort tiden, det var mest jag som höll på att bli tokig av allt väntande.  Estelle var på dygn 63 den 25/7 och det är oftast runt den dagen som de flesta hundar får sina valpar, men inte Estelle inte. Dygn 64 sjönk tempen och dygn 65 hade det inte hänt något men så dygn 66 på torsdagen  då tyckte valpen den var dags.  Tempen var låg fram till ca kl 7 på morgonen en halvtimme senare börjar hon bli lite orolig och får lite små värkar. Kl 07.45 är det ordentliga värkar och kl 8 kommer första och enda valpen. En pytte tik på 107g. Aldrig fått någon så liten valp, men hon såg pigg ut. Och sen väntade vi på att det skulle komma en nr 2 men nejdå den kom aldrig. Estelle var orolig och kunde inte komma till ro och  jag funderade på om det var en valp kvar som inte kunde komma ut. När vi gjorde ultraljud såg veterinären 2 valpar, men det är inte alltid UL stämmer.

    Jag ringde djursjukhuset och ville rådgöra med dem, och de ville ha in henne på en koll. Där blev hon röntgad och det var tomt i magen. De kollade även kalk värden och det var gränsfall och jag fick bestämma själv om jag ville ge kalk. Och eftersom min syster haft 2 kullar veckorna innan som haft liknande beteende och där i alla fall en av tikarna hade konstaterad  kalkbrist. Bägge tikarna fick extra kalk och blev lugnare efter det. Så jag valde kalk, dels fick hon kalk i dropp och sen skulle hon fortsätta med ½ kalktablett  en gång om dagen. 

    isa 1v 011 Isa snart en vecka

    Den lille valpen började tappa i vikt mer än vad som är normalt, hon var nere i 88g som lägst och då hade hon inte mycket krafter kvar och orkade inte äta och jag trodde hon skulle dö, men syrran hade precis läst på FB om svaga valpar som blivit piggare av b-sorb så det var bara att börja leta affärer som sålde det, det fanns inga som vi kunde hitta men så hade syrran en bekant som också är uppfödare som hade det hemma och vi kunde få det som var kvar. Så Linda kom med flaskan och vi provade en droppe på tungan och det tog inte många minuter innan det vände och hon blev pigg igen och kunde äta. Utan b-sorb (A-M Hammarlund) tror jag inte att hon hade levt idag så det kommer jag köpa hem till nästa kull, vill inte riskera något.  Efter det började hon äta mer och mer, jag fick stödmata varannan timme i början och sen glesare mellan gångerna till hon fick upp vikten igen. 

    I måndags nådde hon födelsevikten och idag är första dagen utan stödmatning helt och nu väger hon 164g. Fortfarande liten men det går åt rätt håll.  Så nu känns det så skönt att vi lyckades vända det och att hon klarade sig

    Estelle fick hög feber som högst 39,8 och hade det jobbigt i några dagar efter valpningen, bäddade mer än normalt och var väldigt orolig kontaktade sjukhuset igen och de sa att jag skulle öka kalkdosen till  ½ tablett x 4 per dag och efter det så gick febern ner och hon blev lugn så nu är det äntligen lugn och ro i valplådan  och de mår bra bägge två.
    /Maria

    isa 1v 016



    RSS